Sitter å väntar på att tiden ska gå så vi får gå å hämta Novafisen. Tänk att tiden kan gå så långsamt när man väntar på nåt. Tar en latte under tiden. Wilja har precis ätit och har nu checkat ut från verkligheten.

Ihelgen får vi förhoppningsvis rutschkanan. De vet jag en tjej som kommer å älska! Carro tar med den när hon kommer till me&i partyt på lör. Om den går in i bilen vill säga. Hope so.

Ibland får jag nypa mig i armen för att förstå att jag är tvåbarnsmamma. Till två underbara prinsessor dessutom. Att jag är mamma, de vet jag. Men till två?! Ibland är det för svårt att förstå. Tiden har gått så fort och jag hänger inte riktigt med. Hela graviditeten med Wilja fick otroligt fort, förlossningen gick fort och även tiden efteråt. Även fast de blev som de blev när hon kom ut. Huvudsaken är att dom är friska. Och det är dom med undantag för Wiljas njurproblem men det är ingenting som är farligt. Klyschigt, men det finns ingen mer jag älskar än mina fina barn och sambo. Jag är lyckligast i världen som fått dessa små töser.

Nova är nu lämnad på dagis och lillan sover i vagnen. Själv har jag ätit ett X antal rån med rökt räkost på. Underbart gott! Vart tog min bantning vägen? Jag vill och behöver gå ner i vikt men vem fan orkar banta? Jag får iaf en timmes promenad om dagen tre dar i veckan när de ska lämnas på dagis. Alltid nåt! Ska ta tag i de men när är den stora frågan?

Vaknade av att jag hörde en liten röst som låg och snattrade för full hals :) Nu hoppas jag hon sover igen så jag kan få sova vidare. Nacken gör ont som vanligt. Hon har vart så duktig lillan för helt plötsligt började hon hoppa över nattmålen. Oftast så åt hon en gång men ibland kunde det tom bli två. Nu sover hon heela natten. Det började Nova göra när hon var 15måm. Ibland har man tur